• 12 Mars - Första Veckan
• 13 14 15 16 17 18
• 19 Mars - Bosattning i Småland
• 20 21 22 23 24 25
• 26 Mars - En vecka i Skåne
• 27 28 29 30 31 1
• 2 April - Tillbacka till Småland
• 3 4 5 6 7 8
• 9 April - Spelmannens land
• 10 11 12 13 14 15

Året 1974 slutade jag mitt jobb i Södra Kalifornien, och preparerade för en vandringsresa genom Sverige. Med ryggsäck och tält, samlade jag min Leksandsdräkt, fiol, kamera, och en kassettbandspelare. I december 1973 hade jag träffats två folkdansare från Strömsnäsbruk n Småland. Flickorna sade att jag kunde få använda deras hemadress att få post hemifrån - annars kände jag inte en enda person i hela Sverige.

Jag hade några få adresser till släktningar av vänner i Kalifornien; också Svenska Ungdomsringen för Bygdekulturs lokalföreningslistan. När jag hörde att snösmältningen hade börjat i Södra Sverige, så började jag.

Göteborg, 12.3.74 kl. 21.40

Resan började på hög fart. Vädret är skön, men inte perfekt. (Klarare kunde det vara). Köpenhamns flygplatsen känns typisk bland stora flygplatser. - Inte mycket skillnad mot Los Angeles, San Francisco, eller Seattle. / Det var tur att jag såg på medan de avlastade baggaget från flygplanet där. Min sovsäck (kostnad:$100) blev lös från ryggsäcken, och det hade ingen identifieringslapp! Jag sprang genom "no entry" dörren och omfastnade sovsäcken, så den kom till Göteborg i säkerhet. Jag blev besviken då ingen ville se mitt pass.

Jag har mistagits som svensk av flera, men min tunga demaskerar mig varje gång. Min svenska är ganska dålig, kan man säga. I kväll bor jag på Hotel Eggers. Jag har ett mycket litet rum, som kostar Skr 56:-! Jag måste gå ner i korridoren för toalett- och badsalen, men slasktratt finns i rummet. Mitt första besöket visar att svensk toalettpapper har ingen perforering.

Göteborg (så mycket som jag har sett) är en förtjusande stad, med utmärkt allmäntransport och många gamla hus. Gatorna syns att vara skräpfria. Jag har uppmärkt flera "korvbar".

Jag skickade dagboken hem i brevformat. Mycket blev misförstod. Denna var min första resan utomlands, och genom misförstånd mitt inträde till Sverige var genom fel porten - därvid blev jag en "odokumenterad utlänning". Som en 23-åring tyckte jag att 56 kronor var mycket att betala för ett hotellrum.

Kungsbacka, 13.3.1974 kl. 23.00

Jag hade rätt, och alla andra hade fel! Hittills, en halvdel av svenskar pratar lite engelska, och de andra inte alls.

På hotellet i Göteborg talade man engelska; och i min vandring genom staden träffade jag en snäll kille som kunde engelska. (Båda tisdagkväll och onsdagmorgon.) Mina pengar -utan några hundra kronor - sitter i banken nu, att tas ut på behöv. Under tiden växer det lite. Jag köpte en mössa, till och med en handyxa (svenskt stål), en kniv (Finland), ett par nya skjortor, en tröja, och jeans. Efter middag lämnade jag Göteborg - gick till Kållered. Det började bli sent, ock därför att jag ville komma fram snarare, jag åkte buss till Kungsbacka, sedan gick söderut till Hanhals, och mot västen till den liten svarta fyrkanten på kartan strax efter "ö"n i "Korsö". Hoppas att få se slottsruinen vid Korsö i morgon. I alla fall, den svarta fyrkanten är vad sades vara Tore Börjessons hem, en spelman. Nu bor hans bror där i stället. Men de (broderns familj) bjudade mig till kakor och mjölk, och körde mig till Ingvar Magnussons jordbruk - bror till en vän i Los Angeles.

Det verkar intressant att många svenska jordbrukshus har granris som mattor utanför dörrarna.

Jag har inbjudats att stanna kvar i morgon, och spela fiol på Fru Magnussons födelsedagsfirande. Inga här kan engelska (utan Herr Börjessons pojke kunde lite - ungefär som jag kan svenska.) Ingvar säger att han har en flicka som talar engelska, men henne har jag inte träffat än.

Tre fåglar har jag sett som jag är van med - två sorts duvor, och gräsand. En ny till mig [grå kråka - som liknar vår svart kråka.] Jag sover hos Magnussons i sovsäcken på en madrass. Gården ligger ungefär vid "M" i "Myrekulla" på vänstra sidan av karta 7 i Bilatlasen, öster och söder om Kungsbacka.

Att preparera för min resa köpte jag KAKs Bilatlas genom posten. Jag gav den till familjen så att de kunde följa mina vandringar, medan jag talade om precis var jag var i en identisk bok köpt min f&#rsta dagen i Göteborg. Jag hade ingen begrepp om avlängder, och jag presenterade mig till alla som hade anknytning till spelmansmusik varje gång jag hade chans. Gästfriheten som mös var otroligt!

Kungsbacka, 14.3.1974 kl. 10.50

Lantbruket är en mejeri. Det finns ganska många kor och kalvar, och en häst. Hästen är riktig stor, säkert en typ arbetshäst. De har en hund - en Västergötlandsspets. Det är en liten hundras, vanlig i Sverige men inte känd internationellt. Flickan heter Maud. Hon arbetar med korna. Fru Magnusson heter Karina.

Människorna häromkring är utomortentligt vänliga. (Med undantag av killen som cyklade förbi mig i mörkret i natt, och stannade inte när jag frågade efter hjälp.) Många hälsar "hej!" när de träffar mig på gatan.

Alla fönstren jag har sett (utan i ladan) är dubbel-rutad, med minst 2 cm emellan rutorna.

Städerna jag har besökt - Göteborg och Kungsbacka - är utmärkta för gåande. De har breda trottoarer, och fåtaliga parkeringsplatser. Det finns många kiosker och "Pressbyråer" - där man kan gå upp att köpa tidningar eller snabbmat. Också ser man "Korv-barer". En "bar" här är ingenstans att köpa sprit!

De flesta lövträden står nakna fortfarende, men björkarna knoppas överallt. Jag har varit i närheten av mycket vatten: bara kanalen i Göteborg, och Rolfsån, som jag korsade i mörkret i natt. Men från luften såg jag dussintals sjöar i Göteborgs område. I morgon ska jag se en stor sjö - Lygnern. Om ingenting händer med spelmän ska jag börja mot Fjärås, sedan längs Lygnerns södra kant mot Skene.

[paus]

Jag har nyss haft en liten resa genom området. Ingvar körde mig in till Myra byn att hämta sin son på kindergarten. På kartan, den röda dubbellinjen är motorväg; tjocka röda linjer är vanliga vägar. Gula vägar är smala vägar, och de smalaste röda är grusvägar. Många "gula" vägar har extrafiler fö cyklar.

Sverige var helt ny till mig, och jag noticerad mycket som var olikt vad jag var van med. Jag blir generad över min ovetenhet ibland.

[pause] kl. 14.30

Jag tycker om att observera de lokala flora och fauna. Jag såg två skator, och några andra stora fåglar som jag kunde inte identifiera. Det finns ganska många sparvar häromkring. Vinden blåser nästan jämt från det sydvästa hället (från kusten). Träd har planterats vid husets sydvästa sidan på cirka 20 meters avstånd. Det finns en typ kastanje träd med oätbar nötter - något som vår amerikansk "buckeye".

[pause] kl. 21.00

Hela dagen gjorde jag ingenting utan äta! Först kom smörgåsar till frukost kl. 8.00. Hade jag vaknat tidigare, så skulle jag ha haft vanlig frukost med familjen. Kl. 10.15 kom kaffe, med fem olika slags småkakor! Kl. 13.00 hade vi middag, med fläskkotletter, grönsaker, potatis, sallad, och ananas till dessert. Kaffe igen kl. 15.00, denna gången med sju sorts småkakor, och sedan frukt. Kl. 8.00 hade vi smörgåsar till kvällsmat, med en äggrätt, fisk, två slags kött, ost, mjölk, och fyra sorts bröd. Jag smackade nästan allt.

Jag inbjäds att stanna några dagar till, men jag måste fortsätta. De är mycket snälla människor, och jag ska hälsa på dem igen när jag kan bättre svenska. Jag har bra samtal med Anders, 12-åringen. Han använder enkel vokabulär, och talar sakta och klart för mig. Också går det ganska bra med Fru Magnusson. Maud arbetar här bara, och jag såg henne bara lite. Hon är 24, mycket snygg, och talar engelska som en engelsman.

Jag gör ganska bra med svenska i alla fall. I kväll berättade jag hur att vaska guld. Jag hade fel med Fru Magnussons namn: hon heter Carin. Jag planerar att gå till posten i morgon, kanske i Fjärås.

Fotskäl, 15.3.74 kl. 21.40

Vad trött jag är! Jag gick 3 1/2 svenska mil idag. (35 km = 22 miles) Inga frimärken har jag än, men i morgon ska jag skaffa några i Skene. Idag vandrade jag genom Myra, Vallby, Fjärås, Öxared, Tostared, Sandryd, Vilg, and Fotskäl. Nu ligger jag i mitt tält ungefär en kilometer bortom kyrkan i Fotskäl. Jag såg tre kyrkor idag (fick inte gå in) med kyrkogårdar. Aldrig har jag sett gravar så nätta och fina! Varje grav markeras med stenmonument, är kantad med granit, betäckt med grus, och en grön krans ligger på varje. Jag såg 4 eller 5 små sjöar, och Lygnern, förstås. Lygnern är en ganska stor avlång sjö, mycket vacker. Ungefär 5 ur varje 10 stugor jag har sett har målats typiskt svenskt: röd med vita prydnader. Det hotas regn, men det var bara kallt idag - inte våt.

Överlida, 16.3.1974 kl. 20.00

Jag gick mycket längre än jag hade tänkt idag. Först, när jag vaknade, var det klockan 6.00. Jag tittade genom tältets fönster, och det var dimmigt. Jag beövde inte öppna fönstret att veta det var kallt. Jag kladade mig sakta, och åt lite, så det var kl. 8.00 förran jag började att ta ner tältet. Precis då kom en gubbe upp, förvånad att jag tältade när det var så kallt. Tack och lov för gåsdun! Vi pratade en bit på svenska, då gick han. När jag slutligen tog på ryggsäcken, tillbacka kom han med en traktor, att hämta några stockar bredvid min f.d. tältplats. Han syns vara markens ägaren.

Jag tyckte att "Allemansrätt" var underbart. Jag tältade var som helst, och sparade mycket pengar. Jag hade väldigt lite pengar, nu när jag tänker om det.

Mina fötter, och speciellt ryggen hade mycket ont från gårdagen, so jag beslutade mig att inte försöka för mycket, och at vila ofta. Faktiskt, tänkte jag att lifta, om det var möjligt. Jag kom fram till kyrkan vid Hajon (titta på sidan 8 i bilatlasen), och försök inte att gå in. Det kändes för besvärligt att fotografera, även. Norra om kyrkan låg ett affär där jag kunde köpa mat. Där var också en postlåda, så jag fick skicka breven jag hade med mig. Jag kände hur att säga "burköppnare", men jag blev förvånad att tjejen i affären kunde engelska lite. Vi pratade en stund, och jag inbjudades till lunsch i baksalen. Hon bjudades mig till kaffe, och jag tackade nej. (Hon heter Inger Ericsson.) När chefen kom in med samma bjud tog jag en halv kopp. Jag tycker inte om kaffe alls, och ofta blev det besvärligt när jag ville vara hövisk. Hon är kanske glad att sex år med engelska i skolan gick inte för inget. Chefen sade att han skulle till Lappland i augusti, som jag tänker att göra. Han är inte den första att säga att där är det vackraste i hela Sverige. Innan jag gick vidare, tog han två bild. För varje dag blir min känsla större att jag är den endast vandrare i Sverige i denna säsong.

Min mål just nu var Småland, där jag skulle etablera mitt "hem" i Sverige. På vägen ville jag skaffa strumpor åt min Leksandsdräkt, som skulle användas under sommaren. Jag hade en adress i Överlida för dem från Svenska Ungdomsringens tidning.

Innan jag nådde den större vägen såg jag en ganska stor gräsbrand på någons mark. Jag såg ingen där, och trodde att det var löpeld. Men ingen som jag såg tänkte att något var fel, så det måste ha varit att stubbåkern eldades med flit. Jag hade sett flera åkrar med brandskada.

Från Hjorttorp åkte jag buss till Skene. Då tog jag fel vägen, mot Kinna i stället för Örby. När jag såg Örbykyrkans klockstapel bakom en kulle till höger, visste jag mitt fel. Det finns ett punkt på vägen dar man kan se Skene kyrka, Kinna kyrka, och Örby kyrka om man tittar bara åt de rätta hållet. I Kinna gick jag till järnvägsstationen, och frågade där om vägen till Örby. Kvinnan i kiosken var den andra människan under dagen som kunde tala engelska. Slutligen fann jag mig på vägen igen. En bil stannade, och paret i bilen frågade vart jag skulle gå, och om jag skulle vilja lifta med dem. Jag steg in, och med lite besvär berättade om mig och min resa. Jag var på vägen mot Överlida, men de ville visa mig deras favorit utsikt i området, där jag skulle kanske fotografera. Så söder om Örby tog vi till höger i stället för vänster, och körde vid Östra Öresjöns kant till Hyltenäs. Ett slott med 40 rum bygdes där året 1917, och brändes ner i 1923. Det finns en vacker utsikt från ruiner. Sedan körde de mig genom Öxabäck till Överlida. Jag ringde strumpsäljaren där, och vi mötte vid hotellet. Då fick jag en spelmans adress, som var precis runt hörnet. Oskar Selin heter han, och han var hemma - så jag beslutade mig att stanna i Överlida Hotel för natten.

Oskar kommer från Hälsingland, och är den enda spelmannen i området. Jag spelade in 1 1/3 cassettband med hans spel - en del när han seconderar mig. När jag har lärt mig några låtar av det ska jag skicka det till Morfar så att han får höra. Det finns mycket prat på bandet, också - allt på svenska. Han ska vara i Hälsingland samtidigt med mig. Han gav mig sin adress där, och bjudade mig att bo hos honom. Det ska vara ungefär tiden att Donna (min kusin, som hade tänkt att resa, också ) kommer till Sverige.

Svenska dörrar har inte knottar, utan hävarmar som handtag. Man behöver inte oroa sig om stöld här, minst i dem mindre byar. Postpacket lämnas vid vägens sida, och jag får lämna min utrustning utanför dörren på affärren utan ängsla. Jag har en blåsa under höger stortån. Ryggen känns mycket bättre, så jag hoppas att kunna gå minst 25 km imorgon mot Fegen. Det hotar regn jämt, men jag klagar inte så länge som det bara hotar.

Mitt möte med Oskar Selin var början av min förvändelse till svensk spelman. Det var första gängen jag hade hört svensk spelmansmusik som det spelas normallt. Förut hade jag lyssnat till lp-skivor, och hörde ett par konserter med spelmän på besök i Amerika; men det här var något annat - något speciellt. Jag knackade pä dörren till hans våning, och jag inbjudades in när jag berättade att jag var spelman. Samtal var mycket svår, och det var inte kanske den bästa "buskspel" som man har sett. Jag ville höra låtar som kanske hade intryk på amerikanskt spel, och han försök att hitta på bitar som jag kanske skulle kunna spela redan. Jag kände flera låtar ur "den gröna boken" från Ungdomsringen, men annars nästan ingenting. Han spelade några vanliga låtar, som Gärdebylåten och Fiolen Min, men också flera låtar från H#228;lsingland såväl som Dalarna. Innan jag skickade bandet hem, lyssnade jag många gånger, och så småningom fick en i huvudet bra nog att spela: Skänklåten från Dala-Järna, som jag hade aldrig hört förut.

Ätran, 17.3.1974 kl. 23.30

Här är jag igen i ett hotel - två gånger i rad! Om det händer för mycket, räcker inte min pengar längre än september. Idag började jag söderut ifrån Överlida, och såg att det var Sändag, och jag hade inte käpt mat! Allt som jag hade var en chokladbar, en halvask russin, och tre brödbullar. Jag gick hela vägen till Mjöbäck, och åt bara en bulle och några russin. Där gick jag in till kyrkan, och tittade lite på gudstjänsten. Det fanns inte många i samlingen, men en Luthersk Evangelisk högmässa gick på. Prästen predikade från en 5 meters höga predikstol. Sedan gick jag ute igen at ta foto, och det började regna lite. Jag talade till en karl i en bil utanför kyrkan, och frågade var jag kunde köpa något att ä:ta. Han sade att det fanns en restaurang i hotellet i Älvsered. Cirka en kilometer söder om kyrkan stannade en bil som gav me skjuts till Älvsered, där jag hade en väldig mål! Billigaste på menyn var 10 köttbullar, morötter i gräddsås, gurkor och sallad, såväll som stekta potatisskivor - från minst tre stora potatisar.

När jag var färdig, började jag sydöstligt mot Gunnarp. Det var en grusväg. Då det var en sådant liten väg, och det var Söndag, och det regnade, såg jag bara 10 bilar och en enda motorcykel mellan Älvsered och Gunnarp. Ungefär 1 1/2 km innan jag nådde Gunnarp, träffade jag två familjer på vägen, också på promenad till Gunnarp. De bor där, och inbjudade mig till kaffe. Också fick jag fylla min flaska med "lemonad". (Vilken fruktsaft som helst kallas för "lemonad" - detta var blåb#&228;rssaft.) De hade ett nytt piano med två nycklar som fungerade inte, och jag reparerade det. Det hände att deras 16-årig dotter skulle ute till en gammaldans i kväll, så jag fick följa med. Jag dansade flera danser som jag har inte fått dansa sedan jag lämnade Seattle, och fick också spela med orkestern lite. En orkestermedlem körde mig hit till hotellet i Ätran. Dansen var i Mårdaklev. Killen som körde mig hit spelar gitarr; han heter Thore Thorson, och han inbjudade mig att bo hos honom om jag kommer till Varberg (på kusten, väster härifrån).

De har intressant livredningsredskap i hotellet. Man sitter på ett litet bält, och springer genom fönstret. En rep och remskiva förminskar farten. Isen smälter nu på sjöarna som jag har sett. Jag har sett till och med ett par ankor i en sjö.

Jag visste inte att affärrena i Sverige i 1974 var stängde på Söndagar. Jag hade lovat min mor att ha minst en varm måltid varje dag, så blev jag mycket glad att få äta i restaurangen. På vägen till Gunnarp hittade jag en vandringstav, som jag har fortfarande hemma i Kalifornien. Gammaldansen i Mårdaklev var min första upplevelsen med dans och musik för publiken. Danserna - vals, hambo, o.s.v., var jag van med från universitetsdagarna i Seattle. De flesta låtarna var nya till mig, men jag lärde mig en - "Wiggen", som gav mig mycket nöje då.

copyright 2001 & 2002 Tim Rued

rev. 24.6.2002